"antonia"

jodåsåatteh, jag ska berätta en saga om en vän till mig. vi kan kalla henne antonia, vi kan säga att hon växte upp i ett hus nära mig. vi kan låtsas att det var gult & på vägen när jag gick till skolan och såg huset såg det ut som en gubbe med en mun som uttryckte "whatever..". Men jag gillade det, och brukade fantisera om vad huset egentligen ville utstråla.

Jag och "antonia" brukade ofta leka i bäcken utanför mitt hus när vi var små, varken hennes eller min mamma tyckte egentligen om det. speciellt inte antonias mamma. hon gillade inte när antonia kom hem blöt ända upp till trosorna. men vi hade kul, och gick så långt upp vi vågade i skogen.

första kontakten jag fick med antonia, eller ja, det var inte henne men hennes katt, var när jag som nyfödd låg ute i min vagn och sov under trädets skugga, kom katten och la sig i min vagn, mamma trodde att katten skulle kväva mig.

vi har gått igenom mycket jag och denna antonia, första seriösa pojkvännen, första gången ensamma i en husvagn, vi blev kallade saft-flickorna, har åkt onormalt långa sträckor på mopeder tillsammans, första delade ciggpaketet, första delade flaket, många roliga fester, roadtripar osv osv.

men nu är hon död. rip kära vän.